Geniale cartoonisten Nicklas Eriksson, som lär komma från Obbola i Västerbotten, är en god kommentator av tidsandan.
Så här demonstrerar han det i en mångskiktad reflexion i anledning av uppståndelsen kring AI.
Och så här kan man tänka inför Nicklas’ slutsats:
Det som konstituerar vårt mänskliga vara är insikten om att vi måste dö – det ger livet mening och kärlek till detta liv; samtidigt skrämmer det oss. Vi har därför i alla tider ”förhandlat” med Döden om uppskov. Några av oss söker oavbrutet kunskap om hur vi skulle kunna förlänga livet, helst bli ”odödliga”.
Men.
Till sist blir vi ju alla lyckligtvis hämtade av Liemannen. Tanken på odödlighet skrämmer ju oss i långa loppet mer än insikten om att vi skall dö. Och aldrig så välmatade ansamlingar av Artificiell IntelligensI kan ju inte nyttjas i det obevekliga förhandlingsspel, vars utgång är given. Inför detta känner vi en stor förtröstan. Vi är människor, alltså något annat och mer än algoritmer på hög. Och vi kan med tiden erfara sorgen över förlusten av en älskad människa som en gåva.
(Nicklas Eriksson publiceras på webbsida Carpe Diem.)
BÖW.
Att omfamna livet med glädje just för att vi alla ska dö är sann levnadskonst. Den innebär förstås att också omfamna liemannen, dödsängeln, döden med sin korg där vårt darrande harhjärta får komma till ro.
Vi fpr sälla oss till alla dem, som en efter en fattas oss i jordelivet.
Att vi alls kan reflektera kring detta, titta in i materiens minsta sammanhang och ut i det expanderande universum, och bakåt i tiden till utpunkten och soppan stjärnorna föddes ur – är så märkligt.
Vi är små tillfälliga kryp, kombinationer av atomer, på en planet i ett litet solsystem bland miljarder andra solsystem i en galax bland miljarder andra galaxer i den del av universum vi kan överblicka (källa prof Brian Cox).
Att vi alls finns! Att liv finns!
Varje dag av liv borde vara en glädje, ett äventyr, om än med svårigheter och faror. En existens där vi toge vara på varandra i vänskap, omtanke och nyfikenhet!
Men vi, mänskligheten, slösar bort dagar med att förtrycka, förslava och döda varandra .
Sorg . Inte för att vi ska dö, utan för hur vi lever.