Att vare sig politik eller marknad hittills lyckats göra det lockande, lönsamt och självklart för jordbruket att ställa om är en tragedi. I rapporten ”Bruka utan att förbruka” lyfter vi fram alternativ som ger vinster åt alla – jorden, brukarna, konsumenterna, samhället, miljön och klimatet, skriver ledamöter i Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA).

Vårt sätt att leva är inte hållbart. Sättet på vilket vi förbrukar naturresurser driver på och förvärrar fyra parallella kriser – klimatförändringen, förlusten av biologisk mångfald och degenereringen av vitala ekosystem, knappheten på färskvatten i många regioner samt den storskaliga föroreningen av både luft och vatten.

Och detta sker i ett läge där både fattigdomen och ojämlikheten i världen samtidigt ökar!

Sambandet mellan tillväxten i ekonomin och resursanvändningen har hittills varit linjärt. Det årliga uttaget av jordens naturresurser har mer än tredubblats sedan 1970 – från 30 miljarder ton till 106 miljarder ton om året. Miljöpåverkan är dramatisk. Sammantaget står utvinningen och bearbetningen av fossila bränslen, metaller och mineraler samt produktionen inom jord- och skogsbruk för 60 procent av utsläppen av växthusgaser, drygt 90 procent av förlusten av biologisk mångfald och 40 procent av partiklar i luften som är ett hot mot hälsan.

Rent praktiskt innebär det att en alltför liten del av materialen används mer än en gång – och detta trots att många material skulle kunna brukas om och om igen. Huvudorsaken är att naturresurserna rent generellt är billiga att utnyttja. Jungfruliga material – med undantag för vissa metaller – är regelmässigt billigare att utnyttja än återvunna sådana. Följden är att en linjär produktionsmodell utvecklats med växande volymer av avfall och restprodukter som följd. Därtill slängs bokstavligt talat betydande ekonomiska värden bort genom att stora mängder material, som fortfarande har ett värde, regelmässigt kasseras.

”Det årliga uttaget av jordens naturresurser har mer än tredubblats sedan 1970 – från 30 miljarder ton till 106 miljarder ton om året. Miljöpåverkan är dramatisk.”

Till bilden hör också en extremt ojämlik fördelning. En medborgare i Sverige har ett materiellt fotavtryck på 20–25 ton/capita och år. Motsvarande fotavtryck i ett land i Afrika, söder om Sahara, är 3–4 ton. Genereringen av växthusgaser är bara en tiondel så stor.

En konsekvens av utvecklingen är att vi skuldsätter oss allt mera gentemot framtida generationer. Det representerar ”det största marknadsmisslyckandet genom tiderna” enligt professor Nicholas Stern – ett förhållande vi inte längre kan ignorera.

Enligt olika beräkningar skulle vi på sikt behöva minst fyra jordklot för en balanserad situation. Enligt den nya rapporten ”Bruka utan att förbruka” från en arbetsgrupp i KSLA består utmaningen i att långt bättre hushålla med resurserna. Om inte politiken läggs om efter sådana principer kommer naturresurserna – basen för vår överlevnad – att utarmas och leda till en kollaps för våra ekonomier.

En viktig slutsats är att de rika ländernas materiella fotavtryck måste reduceras över tid – både för att klara klimat- och miljömålen och för att ge människor i låginkomstländerna en rimlig chans att öka sin del av resursutrymmet.

Jord- och skogsbruket är den enda näringsgren som i grunden drivs av fossilfri solenergi och som i ett evigt kretslopp använder och bygger in växthusgasen koldioxid i sina produkter. Därtill begraver dessa näringar en del av det infångade kolet i jorden för överskådlig tid.

”Om inte politiken läggs om efter sådana principer kommer naturresurserna – basen för vår överlevnad – att utarmas och leda till en kollaps för våra ekonomier.”

I vår rapport presenterar vi ett koncept för odling som gör att jordbruket kan öka infångningen och lagringen av kol i marken och drastiskt minska läckaget av näring och växthusgaser till liknande nivåer som gäller för naturliga skogs- och gräsmarker. Som plusposter skulle den biologiska mångfalden öka kraftigt och energibehovet minskas till hälften. Kemiska medel utesluts inte men behoven av kemi och gödsel reduceras kraftigt och tillförd växtnäring kan till stor del utgöras av biogödsel eller återvunnen mineralgödsel från avfalls- och sidoströmmar från samhälle och industri.

Energiekvationen är genuint positiv i allt jordbruk. För varje fossil kilowattimme som i dag går åt till traktorer, tröskor, torkar och att framställa gödsel och kemiska medel kommer det tillbaka cirka tio kilowattimmar som lagrad solenergi i skörden. I det framtidsjordbruk vi tänker oss används energin i skörderester och särskilda mellangrödor till att fullt ut ersätta dagens fossilenergi. Jordbruket kan med andra ord både bli helt självförsörjande, klimatpositivt och dessutom leverera fossilfri bioenergi till samhället i övrigt!

Men transformationen till detta nya och på sikt lönsamma, miljö- och klimatsmarta jordbruk är inte gratis. Det kräver investeringar i både nya maskiner, ny odlingsteknik, nya kunskaper, nya värderingar, brutna vanor och vilja att ta risker. Att vare sig politik eller marknad hittills lyckats sätta priser, skriva regler och utforma stöd som gör det lockande, lönsamt och självklart för jordbruket att ställa om på detta sätt är en tragedi. Det alternativ vi lyfter fram i rapporten ger vinster åt alla – jorden, brukarna, konsumenterna, samhället, miljön och klimatet.

”Att vare sig politik eller marknad hittills lyckats sätta priser, skriva regler och utforma stöd som gör det lockande, lönsamt och självklart för jordbruket att ställa om på detta sätt är en tragedi.”

Afrika står inför särskilda problem. Även om de materiella fotavtrycken i dagens afrikanska länder är små står kontinenten inför andra gigantiska utmaningar: att med en alltför snabbt växande befolkning kunna försörja sig själv. Den försörjningen bör, menar vi, utgå från samma premisser som vi just redovisat. Aktivt stöd från rika länder i denna process framstår som helt centralt.

I rapporten ”Bruka utan att förbruka” ger vi bland annat följande förslag:

1. Angrip fattigdomen i världen och den ökande ojämlikheten i våra samhällen med kraft

2. Ge kvinnor makt genom satsning på utbildning för flickor och en förstärkning av reproduktiv hälsa, inklusive familjeplanering

3. Ställ om livsmedelsproduktionen enligt principerna för ”bevarande- eller återväxtbruk”

4. Accelerera utfasningen av fossilenergi genom en snabb elektrifiering

5. Erkänn den materiella konsumtionens roll som drivkraft för klimatförändringen och utarmningen av vitala ekosystem

6. Introducera åtgärder för att minska svinn och överkonsumtion och möta medborgarnas behov på ett mera intelligent och resurseffektivt sätt

7. Skapa tydliga incitament för en övergång från linjära till återbrukande materialflöden – ge ökad resurseffektivitet högsta prioritet

8. Reformera skattesystemet för att motverka resursslöseri genom en grön skatteväxling, som innebär att uttag från naturen beskattas och skatten på arbete sänks

9. Introducera indikatorer för ökat välbefinnande, som ett alternativ till BNP-tillväxt som måttstock för utvecklingen.

Anders Wijkman

Peter Sylwan

Inge Gerremo

Thomas Hahn

Harald Svensson

Samtliga ledamöter av Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA)

 

Pin It on Pinterest