Den årliga utvinningen av jordens naturresurser har mer än tredubblats sedan 1970 – från 30 miljarder ton till 106 miljarder ton om året. Det är budskapet i en ny rapport, GRO 2024, från FN:s Resurspanel. Miljöpåverkan är dramatisk. Sammantaget står utvinningen och bearbetningen av fossila bränslen, metaller och mineraler samt produktionen inom jord- och skogsbruk för mer än 60 procent av genereringen av växthusgaser, drygt 90 procent av förlusten av biologisk mångfald och 40 procent av partiklar i luften som är ett hot mot hälsan.
Om utvecklingen fortsätter som hittills kommer materialutvinningen att öka med ytterligare minst 60 procent till 2060. En sådan utveckling skulle i praktiken göra det omöjligt att stabilisera klimatet och hejda förlusten av många vitala ekosystem.

Problembilden kompliceras av de stora skillnaderna i resursanvändningen: i låginkomstländerna är förbrukningen av material per capita mindre än en sjättedel jämfört med medborgare i höginkomstländerna. Genereringen av växthusgaser är bara en tiondel så stor.
Slutsatsen är att de rika ländernas materiella fotavtryck måste reduceras över tid – både för att klara klimat- och miljömålen och för att ge människor i låginkomstländerna en fair chans att öka sin del av resursutrymmet. För att öka levnadsstandarden i fattiga länder krävs tillväxt i den materiella konsumtionen, om än i långt mer resurseffektiva former än erfarenheterna från industriländerna.

Klimatdebatten har hittills mest handlat om en utfasning av de fossila bränslena. Rapporten visar övertygande att om ej materialanvändningen tas på största allvar finns inga möjligheter att nå klimatmålen. Insatser för att göra produktionen grönare är viktiga men de måste kombineras med kraftfulla åtgärder på efterfrågesidan, främst i rika länder. Det handlar både om våra egna konsumtionsval och att ändra de affärsmodeller och konsumtionssystem som byggts upp.
Utmaningen för rika länder består i att resursintensiteten måste minska. Dagens konsumtionskultur, där många produkter har kort livslängd och där återvinningen sällan leder till att nya produkter skapas, måste förändras i grunden. Målet på sikt bör vara ”absolut frikoppling” – att tillgodose mänskliga behov samtidigt som resursanvändningen och dess miljöpåverkan inte ökar. Samtidigt måste den ökade resursanvändningen i låginkomstländerna göras så effektiv som möjligt genom en strävan mot relativ frikoppling.

Omställningen av energisystemet ställer oss inför särskilda utmaningar. Den nödvändiga övergången till el är beroende av en rad nyckelmaterial. Om utvecklingen fortsätter som hittills med ineffektiva och linjära materialflöden är prognosen att efterfrågan på koppar, kobolt och nickel förutsätts öka med 350 % eller mer fram till 2035 medan efterfrågan på litium kan stiga med hela 1200 % till 2050.
En exponentiell efterfrågan som denna kan äventyra energiomställningen. En så snabb ökning av utbudet är en komplex process. Det tar som regel 5 – 10 år – eller mer – att öppna nya gruvor. Till detta skall läggas miljöpåverkan i samband med gruvdrift och beredning av metallerna, hög geografisk koncentration samt för vissa regioner omfattande arbetsmiljöproblem. Tillkommer att de rikaste malmerna redan utnyttjats vilket gör att energianvändningen vid brytningen – och därmed kostnaderna – kommer att succesivt gå upp.

Det är bl a kring dessa utmaningar som GRO 2024 visar vägen. Rapporten innehåller en rad förslag där människors behov möts på ett långt mera intelligent sätt än idag. Målet är att erbjuda medborgarna en hög grad av välbefinnande men med lägre åtgång av energi och material. Fokus riktas mot att minska slöseri och överkonsumtion, påskynda en övergång från linjära till cirkulära materialflöden med längre livslängd på produkterna, system för återbruk och renovering samt en övergång till en service-ekonomi på en rad områden, där produkter blir till tjänster.

Det är framför allt fyra områden som sticker ut i höginkomstländer som Sverige, dvs transporter och mobilitet, energi, boende och lokaler samt kostvanor. Utvecklingen på dessa områden kännetecknas av en rad ”lock-ins”, som tex högt bilberoende i stadsmiljö, allt tyngre fordon, omfattande matsvinn etc Här måste förändringar ske. Som exempel bör mobilitet i städer kännetecknas av utbyggd kollektivtrafik, göra det enklare att cykla och gå, erbjuda mobilitet som en tjänst, bilpooler mm
En övergång från linjära till cirkulära material skulle underlätta energiomställningen och göra den avsevärt billigare. Funktionen för varje utvunnen enhet av material som koppar, litium m. m. bör maximeras över hela livscykeln. Idag återvinns tex bara 1% av litium. Potentialen är därför stor att designa tekniker för återvinning och etablera en pålitlig försörjning av återvunna material.
Enligt GRO 2024 kan en optimering av system som mobilitet i städer och utnyttjandet av bostäder och lokaler minska energiefterfrågan globalt med cirka 50 % till 2060 (jämfört med BAU). Därtill skulle en optimering av mobiliteten minska den årliga efterfrågan på koppar inom transportområdet med cirka 60 %.

För att genomföra den transformation som är nödvändig krävs en rad förändringar – både vad gäller vanemönster och regelverk. Allra viktigast av allt är att ändra på kostnadsstrukturen så att jungfruliga material blir dyrare, tex genom att skatten höjs på resursuttag från naturen och sänks på arbete. Därigenom styrs produktion och konsumtion bort från linjära affärsmodeller till förmån för cirkulära sådana.

Anders Wijkman, ledamot av FN:s Resurspanel (IRP) och en av författarna till rapporten

Pin It on Pinterest