”Boksläpp”. Vi välkomnar Frida Manella Ågrens bok om en barndom långt i norr: ”Vi ’fick’ inte kallas samer….jag har ingen kolt.”

FRIDA MANELLA ÅGREN berättar i sin bok om en ljus och glad barndom. Hon växer upp i Keinovuopio, sin fars hemby, Sveriges nordligaste. Hennes mor kommer från Manndalen i Nordnorge och är av sjösamisk släkt. Frida går i skola i Karesuando, där hon tillbringar mycken tid ”på Arbetsstugan”.                                                     

I sina minnen heter Frida ”Marianne” och vi får möta miljö, landskap och människor, upplevda genom den lilla flickans klara blick och goda förstånd. 

I hemmet talas nordsamiska, finska, norska, svenska, men familjen ”får” inte räknas som samisk, därav bokens titel. Berättelsen är vittneslitteratur och ger oss en bild av hur kolonialiseringens politiska mekanik ”sorterar” människor, präglar deras självbild och gemenskaper.

Texten påminner oss om den sorgesamma och besynnerliga diskussionen om identitet; i Fridas värld handlar den om ”vem som är same”, om vilken ”sorts” människa man är och tillåts vara och om vem som skall bestämma den saken.. 

I Mariannes minne lyser också bilderna av det goda föräldraskapet och visas hur frisinne och tolerans kan frodas i en begränsande miljö, i trots mot en fördomsfull tidsanda.

*

Frida deltar i skrivarverksamhet, som Lövstabruks kulturförening sedan ett par decennier anordnar. Välkommen att välkomna Fridas bok!

Fridas bok hälsas alltså välkommen i slutet av skrivarretreat, som pågår 22-24 augusti, då en liten grupp tidigare deltagare har varit samlade för samtal om text och liv. 

Bilden visar oss en vy från Keinovuopio.

 BÖW.