Viktiga bidrag till vår förståelse av det förändrade politiska landskapet i Sverige har under lång tid lämnats av journalisten Lars Åberg, som nu besöker Lövstabruk och vår kulturförening.
Om Lars Åbergs journalistik/författarskap finns många lovord, senast av statsvetaren Katarina Barrling i en ledarartikel i SvD, där hon bl. a skriver: ”Åberg beskriver en väv av paradoxer. En av de mer anslående är hur strävan efter minoritetsskydd – och rädsla att kränka – lett till acceptans för majoritetsförtryck. ”Minoritet” har fått en upphöjd ställning, oavsett hur dess inre strukturer ser ut, oavsett om majoriteten inom den auktoriserade minoriteten, förtrycker den minoritet som finns inom minoriteten.”
”Lars Åberg är utrustad med det mod som skiljer intressanta skribenter från mindre intressanta. Han skriver med den auktoritet som erfarenheten ger. Han är och förblir en outsider, en murvel, the lonely rider som inte får plats på litteraturbåten: han skulle ju kunna förstöra stämningen.« Anders Sundelin.
»En av de viktigaste böckerna som jag har läst på mycket länge.« Widar Andersson
»Åberg kallar en spade en spade … Framför allt beskriver han inte problem som utmaningar. Det känns på något sätt journalistiskt.« Johannes Nesser
Om Landet där vad som helst kan hända (2018): »Sylvass kritik mot felen i svensk integrationspolitik. Åberg går på djupet … vilken journalist och skribent!« Sakine Madon.
I förlaget Karnevals presentation av Mest kränkt vinner läser vi:
”Alla är kränkta, alla kan bli kränkta. Möjligheterna att känna sig kränkt tycks vara fler än möjligheterna att känna sig lycklig. Allt förändras så snabbt, många är bittra. Detta är en bok om vilsenhet, men också om saknad. Om att känna sig missnöjd och förorättad, och om hur den känslan kan utnyttjas för att vinna fördelar. Om hur kränktheten ersatt tilliten och tagit sig in i våra liv och i alla vrår i samhället. I Mest kränkt vinner stöter jag på de kränkta lite över allt, i öknar och regnskogar, i kulturen, politiken och religionen, och i min egen släkt. Den verkliga radikalismen finner man numera i besvikelsen. Den stora kränkningen ligger i känslan av förlust. Det är detta saknaden ytterst handlar om: att inte tappa bort sådant man minns. (Lars Åberg)”
********
Lars Åbergs nya bok inbjuder oss kanske var och en till en smula självprövning. Varför känner vi oss missnöjda och tycker oss sakna tillit? Ett öppenhjärtigt samtal är kanske till hjälp mot sådant? BÖW
