Sommarsamtal 4: ”Medikalisering – när sjukvården expanderar till livets alla områden…”

Vi välkomnar till ”Sommarsamtal” en särskilt erfaren gäst, Kersti Strömblad, läkare, psykiater och utbildare av läkare. Hon bistår oss i ett menings- och erfarenhetsutbyte om ett spörsmål, vars formulering vi hittar i en uppmärksammad essä av Johan Bengtsson, verksam som psykiatriforskare och utbildare av psykiatriker vid Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Kersti är leg. läkare, verksam sedan 50 år, specialist i allmänmedicin och psykiatri, innehar certifikat för antroposofisk läkekonst, verkar som leg psykoterapeut och handledare i kognitiv psykoterapi. För närvarande fungerar hon som reflektionshandledare för läkarstudenter på Karolinska Institutet under deras första kliniska terminer och som skolläkare på Sofiaängens resursskola för ungdomar med särskilda behov och på Tibble Campus Gymnasium i Kista.

Det offentliga samtalet med kritik av vad bl.a. Bengtsson karaktäriserar som en ”medikalisering” av allt fler ”naturliga” mänskliga tillstånd har vuxit, samtidigt som människor upplever ”lättnad” om/när personliga lidanden kan ”förklaras” med en diagnos. Allt fler kritiker/debattörer har emellertid kommit att uppmärksamma fenomenet med ett växande antal medicinska diagnoser av tillstånd, som förefaller vara effekt av ”naturliga” mänskliga livserfarenheter. Ett exempel kan vara vad som kallas ”förlängt sörjande”.  

(Bengtssons artiklar finns tillgängliga med ett ”klick”: Han är publicerad i Läkartidningen, i en lång serie inlägg i Svenska Dagbladet, i skilda facktidskrifter. Söker man bara på just ”Johan Bengtsson” får man en rad referenser.)

I Signum, katolsk tidskrift, finner vi den artikel, som först väckte vårt intresse för temat.

https://signum.se/de-farliga-psydisciplinerna-och-det-nya-prasterskapet/

Diskussionen om innebörden av begreppet ”sjukdom” och ”hälsa” har alltså pågått mycket länge.

En ”gammal” allmänläkare i min vänkrets sade härom dagen á propos denna debatt: ”Nu har (den medicinska) vetenskapen kommit så långt, att det inte längre finns några friska människor”.

Att vi samtalar är viktigare än någonsin. Att åsikter och värderingar är olika är inte ett problem utan en möjlighet till ökad ömsesidig förståelse.  BÖW, ordf. i Lövstabruks kulturförening.