I Lövstabruks kulturförenings skrivarsammankomster har under årens lopp åtskilliga deltagare så småningom debuterat med av läsare väl mottagna böcker. Textsamtalen i kurserna stärker och utvecklar skrivandet, samtidigt som man börjar se vad man egentligen vill skriva om – självkännedomen blir bättre. Det är nog inte deltagandet i skrivarkurs i sig som leder till utgivning men den dialog med andra som utspelas i kursen stärker den enskildes skrivande på olika sätt. Fr a inser man, att det går att bejaka sin frihet att välja tema och gestaltninghsform. Man kan befrias från genreformens tyranni och minska tendensen till självkritik.

Här får Tyri Asklöf komma till tals, när hennes första bok nu blivit utgiven.

Det blev en bok till slut

Jag heter Juli och jag vet vad jag vill! Så heter barnboken som Tyri Asklöf har skrivit och den hade inte kommit till utan Lövstabruks kulturförening. Vid en först skrivträff för mer än 15 år sedan gav Birgitta Östlund Weissglas henne en skrivövning som utmynnade i något som utvecklats till ett kapitel i boken: Tant Liksom och Farbror Prutt. Därefter har Tyri deltagit på många skrivträffar i Lövstabruk och berättelsen har successivt vuxit sig större.

– Det finns väldigt mycket av Gittan i den här boken, säger Tyri. Här finns de allvarliga frågor som Gittan lärt mig våga skriva om, men också den absurda humor som hon uppmuntrade mig till på den där första skrivträffen för länge sedan.

Genom åren har Tyri träffat många kursdeltagare i Lövstabruk som hört henne prata om sina texter och även läsa upp delar av dem.

– Kanske trodde de aldrig att det skulle bli nåt? säger Tyri. Men det blev det – tack vara Gittan och alla träffar i Lövstabruk! Det fick mig att inte ge upp.

Boken handlar om flickan Juli, 9 år, som älskar djur och fina frisyrer. Hon har en mamma som inte kan laga mat och städar naken. Och så har hon en bästis – mormor som vågar vad som helst. Till och med klättra så högt upp i träd att hon måste räddas av brandkåren. Juli kämpar med flera rädslor, bland annat rädslan för att bli retad i skolan. Mormor är hennes idol och de har många allvarliga samtal tillsammans. Efter en sommar hos Tant Liksom och Farbror Prutt bestämmer sig Juli. Nu vet hon faktiskt vad hon vill! Boken handlar om rädslor, mod, döden och att man kommer att sakna den man älskar. Och om hur man vågar vara sig själv.”

Och Frida Mannela Ågren säger:

”När jag gick med i skrivargruppen hos Gittan, var det som en uppenbarelse att jag skulle kunna skriva en bok om min barndom. Det gick inte så snabbt som jag trodde, Fick nog lite storhetsvansinne. Men jag hade inte en tanke på att ge upp. Det blev en bok till sist som heter. Marianne”.
”Vi kallar oss för ingenting och jag äger ingen kolt”, är bokens titel.
Berättelsen börjar när Marianne är fyra år. Hon bor i Keinovuopio, längst upp i norr. Hennes uppväxt de första sju åren är litet som en saga. Livet är för det mesta roligt och glatt. Allting förändras, när hon som sjuåring blir inackorderad ”på Arbetsstugan” i Karesuando för att börja skolan. Hon får där uppleva hemskheter men också djup vänskap. Det är trots allt  en berättelse om en ljus och lycklig barndom och om kloka , generösa föräldrar…..

 

Pin It on Pinterest