Så har tidsandan än en gång svängt och vi som levat länge, vet att den gör det, förr eller senare.
Den korkade sekularism, som medvetet försökt bortse från centrala värden i tillvaron är nu på retur; inte bara Nobelpriset till Fosse illustrerar det utan också ytliga journalistiska undersökningar av åsikter gör det. När SvD i ett attitydbeskrivande reportage nyligen påstod, att det länge i Sverige ansetts ”töntigt” att vara kristen, måste man ju fråga vilka svårt obildade krafter, som har stått för den karaktäristiken; när Tidöpartierna tillämpar SD:s obildade kultursyn och man på flera håll minskar det offentliga stödet till det kvalificerade kulturlivet, samlar sig ideella krafter till motvärn. Allt fler debattörer inser sin löjlighet, när de än en gång brister ut i gnäll över den egna moderna livsstilens tomhet. Debatt och preferenser ändras; Lena Andersson gör ståtlig sortie från SvD.s kolumner med en brilliant plädering för den liberala demokratin som den bästa samhälleliga organisationsformen. Vad har Lenas debattbidrag betytt? Är vårt tyckande ö.h. av någon betydelse i det långa loppet? Det är det antagligen – men kanske bara en liten stund av den till synes oändliga tiden.
En ny knubbig bok från Daidalos förlag. Moral, uppfinningen av gott och ont, hjälper oss att något förstå vad som händer. En ung tysk forskare, Hanno Sauer, har ålagt sig den gigantiska uppgiften att utforska moralens uppkomst; hans evolutionsbiologiska perspektiv är fruktbart.
När våra äldsta släktingar i Östafrikanska Rift Valley insåg samarbetets värde för artens utveckling och framgång, var saken klar; dessvärre samarbetar inte alla med alla och synen på vad som är gott och därmed rätt sprids inte till människoflertalet. I situationer, då vi skall avväga värdet av egennytta mot nytta för fler, väljer vi egna, kortsiktiga, ”fördelar”. Historiens förlopp böljar därför hit och dit till enorma kostnader i fråga om lidande för den enskilde och för grupper av människor. Ur vår tids motbjudande konvulsioner, grymheter, ignorans växer emellertid över tiden motkrafter fram och en annan tingens ordning blir möjlig – för en tid. Den etiska motiveringen för det altruistiska handlandet kan vara tron på en rättfärdig Gud, på att makt är rätt, på imperiedrömmar. Vi har att välja. Och vi kan välja.
Och mitt i detta böljande flöde utspelas mirakulösa möten människor emellan, poesi föds ur den mest gråbleka vardaglighet och övertygelsen om att handla gott är rätt kan blomstra på nytt.
Arena: Akademiska sjukhusets byggnad nr 70 med trist cafeteria och samlingsplats för människor som väntar på att få regionalt finansierad hemsjukresa. Vi är inte attraktiva precis, trötta, glåmiga, tysta. Jag har stultat runt i huset för att bli hittad av folk som skall röntga mina trasiga ben men som av berörd mottagning inte fått besked om att det är deras uppgift. En medmänniska irrar omkring av samma anledning. Hon är trött och, liksom jag, osäker. Vi möts till sist vid utgången till efterlängtad hemfärd. Känner igen varandra. Jag ser, att på hennes röda kappa dinglar ett föremål. Kan inte låta bli att titta närmare på det, ser att det föreställer ett hjärta och jag hör att jag frågar henne: ”Är du en sån som bär ditt hjärta utanpå kroppen” och hon svarar tveklöst: ”Ja, det är jag!” Vi önskar varandra God Jul och skiljs åt.
Vi har fått uppleva ett litet poetiskt mirakel, ett bevis på att vi kan och vill vara goda och att vi menar det vara rätt. Vi tänker på att även det mycket lilla, nära på nyfödda, barnet reagerar med ilska på orättfärdighet! Och vi inser, att orden av Sokrates, Aristoteles, Jesus av Nazareth fortfarande läses, begrundas, efterlevs, inspirerar, förändrar våra villkor – för ännu en tid.
Sauer har mycket att säga, t.o.m. med hjälp av modern spelteori.
Senaste kommentarer