av Birgitta Östlund Weissglas | feb 4, 2024 | Eftertankar
”Text och samtal”: Ännu ett skrivarmöte I Lövstabruk: Vi fick veta något om varandra och om – oss själva. Ännu några dagar med ”Text och samtal”. Ansats finns i betraktandet av Rembrandts målning ”Den förlorade sonens...
av Birgitta Östlund Weissglas | jan 4, 2024 | Eftertankar
Wolfram Eilenberger är ännu en av dessa produktiva och skrivkunniga tyska yngre forskare, som inte räds att ta sig an de största frågor vi människor brottas med, dem som rör moral, frihet, ansvar, förhållandet mellan den enskilde och kollektivet. Eilenberger resonerar...
av Birgitta Östlund Weissglas | dec 19, 2023 | Eftertankar
Så har tidsandan än en gång svängt och vi som levat länge, vet att den gör det, förr eller senare. Den korkade sekularism, som medvetet försökt bortse från centrala värden i tillvaron är nu på retur; inte bara Nobelpriset till Fosse illustrerar det utan också ytliga...
av Birgitta Östlund Weissglas | nov 27, 2023 | Eftertankar
”Og eg vil gje han en kvit stein, og på steinen er det skrevet eit nyt namn som ingen kjenner utan den som får det. Opernberringa Dona nobis pacem Agnus Dei” Vårt kollektiva medvetande förefaller präglas av en förenklad världs- och kunskapssyn, som gjort...
av Birgitta Östlund Weissglas | sep 26, 2023 | Eftertankar
Geniale cartoonisten Nicklas Eriksson, som lär komma från Obbola i Västerbotten, är en god kommentator av tidsandan. Så här demonstrerar han det i en mångskiktad reflexion i anledning av uppståndelsen kring AI. Och så här kan man tänka inför Nicklas’ slutsats:...
av Birgitta Östlund Weissglas | jul 27, 2023 | Eftertankar
En gammal man har dött. Hans dödsannons väcker uppmärksamhet. Däri citeras ur en älskad sång ett vittnesbörd om den troendes lycka i Gud: ”Ljuvlig, ljuvlig är änglaskarans sång och jag skall sjunga med i sången evigheten lång. Men när jag sjunger om min frälsning,...
Senaste kommentarer