Med orden i rubriken ovan karaktäriserar det USA-förlag, som ger ut en omfångsrik bok om den judiske författaren Chaim Potoks liv (1929-2002) och verk, vad Mr Botok gör i sina uppmärksammade berättelser och essäer. För den här läsaren är författaren okänd, tills det märkvärdiga förlaget BAKHÅLL i dagarna sänder ut hans hyllade ”Den utvalde” från 1967 i svensk översättning.

Läsaren är sedan snart ett år pga en olycka hänvisad till avskildhet och därmed till mer och innerligare läsning än vanligt. Först i sitt 90:e år lär hon plötsligt par hasard känna Potoks författarskap och kan ta del av berättelsen om två shassidiska unga judar i New York under den tid då andra världskriget går mot sin brutala kulmen, de nazistiska förintelselägrens fasor avslöjas och kampen för etablerandet av staten Israel intensifieras. Om detta senare råder ju ingen enighet i den judiska USA-diasporan.

Och president Roosevelts död – en sådan sorg bland människor i världsstaden New York, skildrad av någon som var 15 år när det hände.

Varför väcker berättelsen en sådan genklang i henne, hon som har sin andliga bakgrund i skandinavisk, lutherskt norrländsk lågkyrklighet, som länge känt en växande vantrivsel i en av inlevelsestörd sekularism präglad svensk litterär offentlighet?

Litteraturprofessorn vid Mitthögskolan Sven Anders Johansson diskuterar härom dagen i en SvD-understreckare vilka faktorer som gör en litterär text ”berörande” och begreppet ”resonans”, återklang, skymtar.

Ett konstnärligt verks förmåga att väcka ”genklang” kan inte planeras, den finns eller – inte. Den uppstår först och endast i mötet med läsaren. Inga skrivarkurser kan lära ut den. Den har att göra med något mycket mer och annat än med att den väcker minnen. Och man kan inte veta om den är en funktion av verkets form eller tema. Den har kanske inte ens att göra med i estetisk mening ”hög litterär kvalitet”?

Skildringen av den för rabbintjänst av den konservativt ortodoxa menigheten och traditionen utvalde Danny och den mer ”frisinnade” Reuvens livsval har en starkt berörande allmänmänsklig dimension. Spörsmålet om vad som styr våra livsval och hur vi trots vår kulturs värderingar och sociala och etiska normer kan hitta ett sätt att realisera personlig frihet känner vi igen. Historien handlar också om sambandet mellan den enskilde och kollektivet, om innebörden av faderskap, om tystnadens vältalighet – så förbisedd och missförstådd i vår babblande poddkultur – men fr.a om vänskapen, den kärlek, som inte söker sitt. Och den ställer frågan om vad intelligens och sann begåvning egentligen är.

Att läsaren blir så starkt infångad av ”Den utvalde” har också att göra med bokens unga män, liksom dess författare, tillhör hennes egen generation och att det krig som just nu rasar i Europa, liksom den undergångsstämning i delar av världssamfundet vi just nu upplever, har sin motsvarighet i de händelser från 1945, som Potok skriver om.

Författarperspektivet att betrakta, se, bemöta moderniteten/samtiden genom traditionens lins är mycket tankeväckande, djupt berörande, produktivt.

Och inte anade den gamla läsande damen hur varmt hon skulle uppskatta det inledande kapitlet i Den Utvalde – det handlar om en match i Dannys och Reuvens basebollag (!) och den hårda boll, som Danny slår och som träffar kamratens ena öga; den leder till en livsavgörande vänskap och får en genomgripande inverkan på pojkarnas livsval. Shit happens – eller?

*

Bilden ovan visar en målning av den mångsidige Chaim Potok.

BÖW