Nyss kom en knubbig bok om bristen på äkta samtal människor emellan. ”Tillbaka till samtalet – Samtalets kraft i en digital tid”. (Daidalos förlag). Författaren är psykologen och sociologen vid MIT Sherry Turkle.
Det Turkle pläderar för på 500 sidor är självklarheter, som hon underbygger med ett otal exempel på vad digitaliseringen gör med människor, särskilt barn och unga – många blir emotionellt och psykiskt handikappade av sina liv framför skärmar med en allt sämre förmåga till uppmärksamhet.
Turkle skriver: ”Samtal mellan fyra ögon hör till det mest mänskliga – och till det mest förmänskligande – av allt som vi ägnar oss åt. Det är genom att skänka varandra vår fulla uppmärksamhet som vi lär oss lyssna och utveckla vår förmåga till inlevelse i andras belägenhet. Samtal är också förutsättningen för det inre meningsutbyte vi har med oss själva, livet igenom. Samtal och självreflektion hör ihop..”
Märkligt att detta skall behöva sägas; att boken kommit är i sig ett tecken på kris. Samspråket runt lägerelden, vår arts viktigaste aktivitet för kulturskapande och kunskapsöverföring, upplevs vara i akut fara.
Lövstabruks kulturförening vill fortsatt bidra till samtal och välkomnar på nytt till möten med författare och forskare, till utställningar av grafik och textilkonst. Början sker 27 juni, då vi sätter oss i ring och samtalar med två unga AI-forskare, som också är en smula oroliga inför den s.k. utvecklingen. Vi tar därefter upp en rad brännande frågor och välkomnar till besök på vår lilla plats på jorden, Lövstabruk, vars byggnadsmiljö nyss blivit förklarad som ”Världsarv med särskilt skydd i krigstid”.
I poesin pågår de djupa samtal, själarnas öga mot öga, som övar oss i den nödvändiga självreflektionen. Kjell Espmark och Kristina Lugn talar just nu postumt till oss och med oss och vi kan inom oss svara dem. Espmark väljer inför döden en formulering av själsfränden Hjalmar Gullberg och talar om den kommande friden som En ”hemfärd till glömskan”. Lugn ler underfundigt i en sen tvårading, anknyter till en Hjältekonungs krigiska psalm och åkallar kärleken: ”Förfäras ej / det är bara kärlek som susar över gravarna..”
Mattias Andersson i Tärnaby erinrar sig sitt liv, när han jojkar ”Renarna på Ouluavuolje”:
”Anna sitter i kåtan, rör i bränderna, makar, rör i bränderna, makar, makar…blåser.. och det är vi två .. minnet av oss försvinner, vi glömmer och vi glöms.. vi är båda gamla”. Och han ser de underbara renarna, särskilt den med de vida ”bakåtböjda hornen.. de vackra som helst gick ensamma..” (Israel Ruongs tolkning), som flyttat in senare samiska poeters texter. Vi får, öga mot öga, samtala med Mattias.”The stream of Consciousness” – hela det komplexa, strömmande, virvlande nuet i våra medvetanden – pågår oavbrutet, fjärran från de litteraturvetenskapliga seminarierum, där man formulerade ”den litterära modernismens” berömda begrepp. Vi är sedan urminnes tider tillsammans… i samspråk.
Se startsidan med fyllig information. Lägg märke till vår vackert förbättrade logotyp; bilden av pärlbåt- snäckan, en liten bläckfisk, vars skal tillväxer enligt reglerna för Gyllene snittet, har skapats av en av våra nya styrelsemedlemmar.
BÖW
Senaste kommentarer